Helt overkligt, men Sanningen om Ostrondykerskan har köpts av ett amerikanskt förlag. I USA översätts knappt 2 procent av all världens litteratur till engelska, vilket gör det hela än mer galet. Min bok, av alla dessa böcker! WOW!
Jag var passande nog på min bokklubbsträff – och det hade precis poppats upp bubbel som sig bör – när agenten ringde en kväll och berättade nyheten. Jag trodde att jag skulle svimma. Vi visste att vi hade nått långt med boken men det är många som ska tycka till på vägen innan de tar ett slutgiltigt beslut. Dessutom hade datumet då vi skulle få besked passerat med råge, vilket jag tänkte berodde på att kontraktet gått till någon annan. Men icke!
Boken kommer att släppas sommaren 2024 och för mig är det så klart inte bara släppet i USA som ska bli spännande (förstår ju att det är lätt att drunkna over there) utan också att hela boken blir översatt till ett språk andra länder kan läsa. Kanske det kan ge ringar på vattnet – jag hoppas!
Idén kom på en tågresa
Hur får du dina idéer, är den vanligaste frågan jag får. Ofta har jag inget bra svar på det. De kommer inifrån det undermedvetna. Allt jag samlat på mig av intryck under årens lopp kanaliseras liksom till karaktärer. Men den här gången har jag faktiskt ett konkret svar. Jag satt på tåget mellan Stockholm och Helsingborg och bläddrade i tidningen Kupé, när min blick fastnade vid en rubrik: Skandinaviens enda kvinnliga ostrondykerska. Artikeln handlade om en ung kvinna med detta fysiskt tunga, men passionerade, yrke. Och författarhjärnan triggades igång. När jag kom till Helsingborg hade jag en bild av huvudkaraktärer, platser och bakgrundshistoria och det var bara att sätta igång. Faktum är att det nog är den bok jag haft lättast för att skriva. som liksom ”satt från början”.
Sanningen om vad som hände Mathilda – ostrondykerskan
Så här står det på baksidan av boken: En feelgoodroman om vänskap, mod och sökandet efter sanningen.
När författaren Inez Edmarks granne plötsligt går bort bestämmer hon sig för två saker – att döstäda sitt hus och att skriva sin sista bok. Men inte en roman den här gången, utan en personlig bekännelse: sanningen om ostrondykerskan. Så ramlar Inez och får problem med höften. Hon tvingas anlita städerskan Meja som under tre veckor ska hjälpa henne att rensa klart i huset. Enda regeln är att Meja inte på några villkor får öppna den blå mappen som innehåller hennes bokmanus. Mötet mellan Inez, som på ålderns höst måste försonas med sitt förflutna, och vilsna Meja, som söker en framtid, får oanade konsekvenser. Kommer de två kvinnorna, trots sina olikheter, att kunna hjälpa varandra?
Så himlastormande lycklig över detta!
Vill ni läsa mer så kommer här en länk till pressreleasen.
Vill ni köpa boken så finns den bland annat här på Adlibris
Ha det finfint!
KRAM Caroline